Har funderat en hel del på förlossningen den senaste tiden och försöker förbereda mig så gott det går. Det är dock inte så lätt att föreställa sig hur förlossningen kan bli så jag har tittat en hel del på serier så som one born every minute och även läst andras förlossningsberättelser. Tyvärr kommer vi troligen inte få gå någon föräldrarutbildning då det inte finns någon här i höst. Vet inte om det ger så mycket men jag vill ha all information jag kan få. Har ju självklart läst på en hel del själv både via sjuksköterskeutbildningen och av eget intresse.

Jag försöker hela tiden tänka positivt inför förlossningen och även om något blir som det inte är tänkt vet personalen vad de gör och vi är i trygga händer.

Hitils har jag inte kännt någon rädsla alls inför förlossningen utan jag längtar och är förväntansfull inför den dagen. Självklart förstår jag att det är en smärta man inte kan föreställa sig och att det kommer vara otroligt jobbigt. Men det som kommer ut av all den smärtan är så värt det.

Dock har jag väldigt låg smärttröskel och får oftast panik om jag vet att något kommer göra ont tex när jag bara drog ut en visdomstand.. Därför kommer jag troligen behöva bra smärtlindring men vi börjar väl med lustgas så får vi se om jag tar epidural beroende på hur det ser ut då. Ingen idé att ställa in sig på något just nu då man inte vet hur det kommer att gå.

En sak som jag dock är rädd för inför en vaginal förlossning är att spricka. Och om de ser att jag börjar spricka fel vill jag hellre att de klipper än att jag spricker hela vägen. Är jätterädd att få bestående problem efter förlossningen pga att man spruckit för långt.

Har även funderat en hel del på om det blir kejsarsnitt vilket jag är desto räddare för. Bara det att de ska skära i min kropp tycker jag är jätte läskigt. Isåfall skulle jag nog villja vara sövd under den tiden. Eftersom jag har en hjärtformad livmoder finns det större risk att bebis lägger sig i säte och pga hjärtformningen brukar inte vändningsförsök göras så då blir det snitt. Men skulle det bli så så vet jag att vi kommer klara av det också och jag får försöka tänka positivt. Huvudsaken är att vi får träffa våran son och att han mår bra.