Allt började på bf dagen, onsdagen den 9 november. Jag började känna av det redan på förmiddagen när jag var med Elektra till vetrinären för vaccination men då var det bara små känningar i magen. Sedan vid två tiden på eftermiddagen började jag få värkar som då inte var särskilt regelbundna. Det känndes ungefär som magknip men gjorde inte speciellt ont så jag tänkte inte så mycket på det. Vid fyra tiden började slemproppen att lossna vilket den fortsatte göra under hela kvällen. Dock minskade värkarna till natten och jag sov hela natten. På torsdagen var det helt lugnt hela dagen. Jag följde med Mattias in till stan på morgonen och var ut och shoppade lite. Sov kvar i stan då Mattias ändå skulle in till stan på fredag morgon och sedan hade vi tid på specialist mödravården kl. 13.15. Den natten hade jag värkar hela natten, de började vid halv ett tiden och vid fyra tiden klockade vi de till ca fem minuter emellan. Sedan fortsatte det hela morgonen men jag lyckades sova iaf 30 minuter. Innan vi åkte på spec mödravården hade jag väldigt täta värkar men jag tyckte inte att de gjorde så jätte ont. Men fick knappt i mig någon lunch så tror nog att det var värre än vad jag försökte intala mig, jag trodde att det skulle vara värre typ som att jag skulle dö:-P. Vi åkte iaf på sjukhuset och fick nog inte komma in förens efter två någon gång. Under tiden hade jag många värkar i väntrummet och ont gjorde det. När vi fick komma in sattes ctg och jag hade värkar under hela tiden. Sedan fick vi göra ultraljud och efter det blev vi hemskickade igen. De verkade inte bry sig speciellt mycket över att jag hade så pass täta värkar så vi tänkte väl att det inte alls var på gång.

När vi kommit ner till bilen började värkarna göra väldigt ont och det tröck på något så otroligt neråt. Men vi var bara less så vi tänkte att vi åker hem, vi bor ca 30 min från sjukhuset. Åkte dock till mina föräldrar först eftersom vi hade Stella där. Väl där la jag mig på sängen och det fortsatte trycka på nedåt. Strax därefter känndes ett konstigt tryck och jag flög upp ur sängen och då kände jag hur det rann och det blev blött. Skyndade mig in på toaletten och värkarna kom då med 2,5 min emellan, tröck på neråt och benen bar nästan inte. Mattias ringde förlossningen som inte alls blev förvånad när vi ringde utan de förstod att det var på gång. Varför skickade de hem oss då?!? Och varför gjorde de ingen undersökning och kollade hur öppen jag var.

Iaf så tog jag mig ut i bilen och det ända jag kommer ihåg av den färden på ca 10 minuter var att jag hela tiden klockade värkarna till under två minuter och ett hemskt tryck nedåt. När vi kom till sjukhuset vet jag inte hur jag tog mig in och upp i hissen. Men skyndade nog mig mellan varje värk. Väl framme på förlossningen fick jag komma in på ett förlossningsrum och skulle byta om och sätta ctg. Klockan var då ca 16.45. Dock hann jag aldrig byta om utan fick lägga mig ner och de försökte sätta ctgn men fick svårt att få in lillens hjärtljud. Barnmorskan undersökte mig och jag var då helt öppen, hon satte även en elektrod på bebis huvud och därmed gick resten av vattnet. Efter det fick jag lustgas kanske 10 minuter tills bebis kommit ner riktigt och det var dags att börja krysta. Kommer ihåg att jag inte ville släppa lustgasen för att jag var så rädd för smärtan. Jag som skulle ta epidural. Kommer ihåg att jag sa att det inte inte var så här vår förlossning skulle bli. Tror att klockan var 17.10 när jag fick börja krysta. Och det gick inte att göra något annat utan kroppen visste hur den skulle göra. En otroligt häftig känsla men det gjorde även fruktansvärt ont och jag skrek att nästa gång ska vi fan adoptera😂😂. Bebis hjärtljud började gå ner och barnmorskan sa att om bebis inte var ute snart så måste de ta hjälp av sugklocka men vi fixade det och kl 17.32 kom en skrikande underbar liten bebis ut och pappa fick klippa navelsträngen. Jag var mest i chock så kommer inte ihåg så mycket. Smärtan var grym, dock går det inte att beskriva känslan och konstigt nog så glömde jag allt direkt när han var ute.

Blev sydd en del efter men som jag förstod det var det mest ytliga bristningar.

Sen fick vi den efterlängtade fikabrickan. Tror aldrig det varit så gott med fika någon gång.

Bebis vägdes och mättes, 51 cm och 3865 gr och jag fick gå på toaletten och sedan blev vi överflyttad på bb vid ca. 21.30 tiden.

Personalen på förlossningen var helt fantastisk!

Vi stannade kvar på BB i två nätter innan vi åkte hem till mina föräldrar för att fira farsdag och vi blev då kvar där i två nätter innan vi åkte hem till oss.